tisdag 13 maj 2008
Longtime goodbye
I found you years ago and fell in love at once. You still haven´t found me and time is running out, I´ve spent thousands of nights with the others only waiting for you to come and save me. But it seems I´m banned to live with fakeplastic love and fear for someone to find out. I keep dreaming the same dream in which I´m shining without you and without everybody else too. In the end I´m crying though, because I killed everyone who loved me.
måndag 24 september 2007
introvert
Jag är väldigt bra på att hålla allting för mig själv. Jag är som en mullvad, fast jag ser men förmedlar aldrig. Det tär på mina organ, eller på min energi. Jag vet inte vad men plötsligt får jag inte plats i mig själv längre. Dessutom är jag röd inuti, jag som skulle blivit blå. Hur kom det sig? Någonstans på vägen sa jag nej till min illusion, den som skulle bära mig skar jag sönder och trampade på. Utan eftertanke slängde jag den i döda havets bottenlösa hat. Nu när jag för en sekund tagit mig tillbaka, kanske för att rädda den, kanske för att be den dränka mig, vilket som så har hatet redan haft sin festmåltid och allt jag har att stå på är två skakiga ben.
Etiketter:
introvert ensam medveten rädd levande på väg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)